Separation

Att genom gå en separation är nog det bland det jobbiga man göra... Det känns som någon har dött... Även om det var jag som valde att avsluta förhållandet. 
Det är skit jobbigt är det både känslomässigt och pyskiskt.
Ena stunden är man glad för att sen övergå till en frustation, ledsamhet, en viss saknad, ensamhet, irration
Det suger musten ur en...
Och har man barn oxå, som jag har, så suger det verkligen energi ur en.
Man försöker hålla masken och vara trevlig när man träffar personen i frågan, samtidigt som man bara vill falla ihop.
Alltså man är ju ett vrak, samtidigt som man har tusen saker i huvudet och saker som behöver göras men som man hela tiden skjuter upp.
Man vet inte vilket ben man ska stå på till slut.
När nätterna kommer så sover man men ändå inte, för tankarna ligger och maler på som bara den.
Mitt i all kaos så ska man bita ihop och vara en bra mamma... Och det är inte alltid lätt. 
Ibland orkar jag inte ens med mig själv.
Befinner mig nog i en depression och en sorg har insett det nu dom senaste dagarna att det nog är så.
För jag är konstant trött, lätt irriterad, tröst äter, hela kroppen kliar, känner en otrolig frustration, måste ha nåt att göra hela tiden känns det som.
Det är riktigt pain in the ass allting, och hade inte varit för Ronya så hade jag inte orkat med nånting, det är för hennes skull jag går upp på morgonen, det är för hennes skull jag orkar med vardagen...
Fast jag innerst inne vill stänga in mig nånstans och bara vara..
Men Ronya är mitt liv, min älskade dotter, hon är hela min värld, mitt ALLT




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback