Jennybloggen

Tycker tiden går sååå otroligt fort, särskilt med barn. Herregud tyckte inte det var längesen jag låg där på operations bordet, för att bli förlöst med kejsarsnitt. 

Eller när man gick runt med magen i vädret ( det gör jag ju nu med men inte likadant.. Eller? Slitsamma ) och vaggade fram och tillbaka, och tog sats för att resa sig, gällde ju att hålla i sig man var ju en aning framtung vid den här tiden förra året.

 

Glömmer aldrig första gången jag såg henne på rutin ultraljudet, mitt hjärta hoppade ärovarv... det är ett rent lyckorus.

Ibland saknar jag graviditeten, ibland inte... Saknar inte att springa och kräkas stup i kvarten... Det var en riktigt pina... Samt halsbrännan, sammandragningarna, förvärkarna, foglossning... det saknar jag verkligen inte... No way...

men saknar att känna hur hon rörde sig därinne <3

 

Men allt man går igenom under själva graviditeten är helt klart värt det. 

Jag har nu en väldigt vacker dotter, som förgyller mina dagar, hon är den finaste jag har, älskar henne oändligt mycket.

 

 

Alla lever vi i olika förhållanden bra som dåliga,

inget förhållande idag är perfekt...

 

Men om man har lagt in så mycket för att få det att fungera, har man någonstans haft en övertygelse att lyckas. Om man släpper den tron, så blir all energi och allt man gjort bortkastat och värdelöst. Man sitter där som i sitt garnnystan, man försöker reda upp en ände och hittar tusen på vägen. Samtidigt så suger livet man har, man saknar uppskattningen. Vissa  dagar kan det kännas som om man blev uppskattad nu, en glimt av " det där " kom, då skulle man orka ett år till. Men en dag efter en annan uteblir det. Man hör den andre klaga dag efter dag, själv biter man ihop och fixar.

 

Man vet den enkla vägen ut, man vet hur man blir befriad från allt, men man vill ju inte det. Man vill ju leva det goda livet som man gjort sig förtjänt av genom allt skit. Man står där och väntar på sitt jävla "karma", man får det man förtjänar man vill inte gråta, för gråta betyder att ge upp och inse det hela som övermäktigt. Energin är slut, man kan även säga att det här går inte längre, det kan inte fortsätta så här, jag klarar inte mer, jag är slut. Ändå händer inget, inget förändras. 

 

Vissa dagar kan man önska att någon kom och slog en gjutjärnspanna i bakhuvudet på en, släpade ut en från ens liv och vägrade ge den åter. Andra bävar man för att någon ska lyckas genomskåda allt och komma på hur illa det faktiskt är. Ambivalensen.

 

Vissa dagar vill man höra vilket svin man lever med, latmask, att det är hans ansvar. Andra ställer man sig i försvar och kämpar ännu hårdare.

 

MEDBEROENDE!! Har egentligen inget med kärlek att göra.

 

Jag tror att den ende man vill, egentligen, mitt i det här, är att inte vara ensam. För att man är ensam alltid, även om man sällan är själv. Men så jävla ensam att man går i bitar. Om man vill slippa ensamheten måste man berätta och förklara. Om man gör det får man höra vad man borde göra för att ta sig ur, det kan vara skönt att bli peppad. 

Men de dagarna man inte är där själv blir det fruktansvärt jobbigt, tårande, för man vet ju redan att man gör fel fast man egentligen är den i relationen som gör rätt. Då blir de här ständiga uppmaningarna som hinder för att få slippa vara ensam.

De man berättar för bli frustrerande att man inte faktiskt gör något åt saken, de blir på eller stänger av helt. 

Man drar sig undan och hanterar sin ensamhet igen, dra sig tillbaka till sitt skal. För man vet redan hur jävla korkad man är som inte bara går.

 

Det trycket man har hemifrån är hårdare än trycket andra kan ge, som kan få dig att ändra dig. 

Det enda som kan stärka din energi och ta dig ur är att bryta din känsla.

Ligger här i sängen och kan inte sova :S älsklingen och Lill hjärtat sover gott iallafall <3

 

Har haft en ganska okej dag idag, var ute förut

och primiär gungade hjärtat förut, och hon tyckte det var rätt skoj, för hon skrattade rätt gött :)

Ska visa bilder imorgon... 

 

jaja får väl försöka sova

God natt

Tänk er att jag har varit mamma i 7 underbara månader, till den underbaraste som finns här i världen <3

Jag skulle inte byta bort en endaste dag med henne, för varje dag med henne är som en dröm.

Älskar och vakna brevid henne, och möta hennes blick och hennes vackra leende, det GÖR min dag.

 

Jag älskar att titta på henne när hon sover, ibland kan jag bli så full av kärlek till den lilla människa som vi gjort. Det känns som om någon blåst upp en ballong fjärilar inuti mig.

Hon kommer alltid att vara den bästa vi gjort, och kommer alltid att vara den som kommer i första hand.

 

älskar dig oändligt mycket 

 

 

Jag vet vilken vidrig värld vi lever i och jag förstår att man vill lägga upp bilder och visa hur deras barn ser ut osv...

Jag gör det oxå med viss förbehåll, jag lägger inte ut vilka bilder som helst på vårt barn vissa är väldigt privata. För det man måste tänka på är att allt som läggs ut på t ex fb eller internet över huvudtaget för den delen kommer alltid att finnas kvar.... och garanterat om ca 10 år oxå, och barnet kan ta skada av det längre fram.

Jag är stolt över mitt barn, hon är den bästa som har hänt mig.

m

MEN vissa föräldrar V.A.D.T.Ä.N.K.E.R.N.I.M.E.D????

Naken bilder på era döttrar??? bilder på när det skrevar hejvilt och bilder på er sons lille pillesnopp???

Vet ni vad det finns för människor där ute som får tillgång till dom här bilderna?? vill inte ens tänka i dom banorna  det är ju skrämmande att folk väljer och lägga ut naken bilder på sitt/sina barn. Det finns inte ens något sött i det, vem vinner på att se ett litet barn näck??

Jag hade då inte velat att mina föräldrar lagt ut massa naken bilder på mig, som oxå blir googlingsbar på min tvååriga muff eller pillesnopp??

 

Har en liten mini terrorist här hemma, som varje gång man ska få henne att sova så ska hon peta på ögonen, dra lite i håret, pilla precis på allt hon kommer åt i ansiktet. Trevligt.

Vi uppfostrar alltså en terrorist, det ska jag komma ihåg när hon blir tonåring, så får se vem som petar vem i ögat fröken!!

 

Då var helgen över för denna gången, har haft en hyfsad ok helg...

 

I lördags så var vi och firade älskade julia som blev 8 år :) 

 

Jag verkligen spricker av kärlek när jag tittar på våran älskade dotter. Är så himla stolt över att få vara just hennes mamma. Älskar hennes tandlösa leende, älskar allt med henne.