Jennybloggen

I 9 månader så har jag varit mamma, för 9 månader sen låg där på operations bordet, i 9 månader så har jag stött på olika prövningar. 

 

När man läser olika tidningar om hur underbart och rosa allt är när man får barn, så vill man ju bara spy på skitet. Ta mig inte fel nu, jag älskar och tycker det är underbart att få vara mamma till mitt hjärta, hon är den bästa som hänt mig- någonsin.

Men att vara mamma är inte alltid en dans på rosor, man kan bli väldigt frustrerad om barnet är gnälligt och man VET att man har gjort allt för tillgodo se allt barnet i fråga behöver, men ändå inte är riktigt nöjd. Man kan även bli frustrerad av att barnet vägrar äta. Alla dessa sömnlösa nätter eller nätter där man får stoppa in nappen stup i ett. Eller tänk er kolik barn som skriker nästan jämt :S 

men allt man går igenom med sitt/sina barn är inte negativt, tvärtom faktiskt.

 

Vi har haft ren tur med Ronya, så otroligt lätt att ha och göra med. Och det har hon varit sen dag 1. Men självklart har hon sina perioder, där man vill slita av sitt egna hår, för man vet inte vad man ska göra för att göra henne nöjd. Hon är inne i en sån period nu.

Men egentligen så gör det ju inget att hon inne i en sån period, för det vägs upp med allt det andra sen, och då blir det som en droppe i havet. 

Jag tycker inte att jag är dålig mamma, som ibland tillåter mig att tycka att det är frustrerande. Jag är ingen perfekt mamma heller jag är en bra mamma åt mitt barn som tillgodo se hennes behov på alla sätt och vis, hur trött jag än är. Jag älskar att se henne utvecklas, älskar att få vara med henne varje dag, älskar att leka med henne, älskar att sjunga för henne osv... 

Men perfekt är jag inte, jag tillåter mig själv att gå runt i mys kläder en hel dag, sänka kraven. trots att jag vill ha det rent O fint omkring mig, så orkar jag inte gå runt och städa varje dag. Jag orkar inte ha ett leende på läpparna heller varje dag, för ibland är jag skit trött eller ha en dålig dag. 

Jag har gått igenom så mycket på så kort tid, både bra och dåligt att jag inte har hunnit bearbeta ALLT än. 

Fåtal vet men jag åkte på en förlossningsdepression, jag mådde inte bra med mig själv och allt runt omkring, jag fick hjälp. Idag mår jag okej.  men det kommer svacker fortfarande, som jag tar mig ur efter ett tag. 

 

Jag har kommit till en punkt där i livet där jag inser att jag inte behöver eller försöka vara en perfekt mamma, fru, kompis, dotter, syster, matte.

Jag har många fel och brister som jag ständigt lär mig av. Jag behöver inte vara alla till lags, för det orkar man inte. 

 

sen har jag ju perioder där jag tycker att allt är sååå jävla underbart.

 

overandout